måndag 11 april 2011

Stå här, där du kan skämma ut dig

För några veckor sedan spelade jag och en vän i ett sammanhang. Under kvällen var det även två andra som skulle spela, och någon som skulle prata en del. Så efter att vi hade spelat våra låtar kunde vi gå och sätta oss för att lyssna på de andra. Hur skönt som helst. Det jobbiga var att gå fram till scenen när vi skulle spela, för att sedan gå tillbaka, medan allas blickar var riktade mot oss. Men jag intalade mig själv att ta det lugnt, så det gick okej.

När allt skulle avslutas var jag avslappnad och glad att det var över. Men vad händer då? Jo, jag får höra att alla som har spelat under kvällen ska gå fram igen för att ta emot var sin gåva. Men snälla! Jag pallar inte! Kan jag inte bara fly ut och försvinna härifrån direkt? Måste jag verkligen gå fram en gång till där folk kan se mig? Sen kommer de säkert applådera också.. jag vill inte att folk ska applådera åt mig. Jag vill bara försvinna härifrån direkt utan att höra vad andra tycker! När jag står där framme kommer jag vara tvungen att buga för publiken också. Hur gör jag det utan att se ut som en total idiot? Ska jag buga mig en eller två gånger, och vilka ska jag rikta mig mot om jag bara gör det en gång? Sen måste jag le också.. nej detta kommer bli total katastrof!


Snacka om att ångesten steg i takt med att jag stegade fram mot scenen. Höll på att gå under när jag hade tagit emot gåvan och skulle buga för publiken (blev bara en gång!). Ville bara gå utåt direkt, men de andra stannade kvar på scenen för att gotta sig i rampljuset en stund så jag fick snällt stå kvar och försöka le utan att det skulle se tillgjort ut. Blev överlycklig när de andra började gå utåt så jag kunde följa med, för att så snart som möjligt avlägsna mig från platsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar