"Åh, vi kom inte hit för att överleva.
Vi kom hit för att leva!"
Ibland känns det som att dagarna bara är en kamp. Ska jag lyckas ta mig igenom en dag till? Har jag energi till det? Kan jag stå emot vissa impulser som kommer till mig? Många gånger känns det bara som att jag försöker uthärda och överleva ännu en dag. Sen får jag mer energi, blir gladare, kan börja tycka saker är roligt igen, men det varar inte allt för länge. Läskigt att se hur små ens marginaler faktiskt är. Minsta motgång så är jag tillbaka på botten igen. All energi, motivation och glädje är som bortblåst. Sitter bara och funderar på vad jag kan göra, men ingenting är kul och jag har inte energi till att göra någonting heller. Så det slutar med att jag försöker hålla mig från att göra något jag senare kommer ångra, och bara väntar på att bli tillräckligt trött så jag kan somna snabbt.
Just nu saknar jag nästan den apati jag kände för några veckor sedan. Då hade tråkiga sms inte fått mig på dåligt humör utan jag hade bara ryckt på axlarna åt det. Förut hade det inte kunnat ta någon energi från mig, för att jag var helt energilös. Tidigare idag var jag fylld av motivation och energi, men nu känner jag mig helt matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar