torsdag 26 maj 2011

Anledningen till min oro

Känner mig orolig just nu - frågan är bara varför. Är det för att en vän och jag ska iväg på en konsert ikväll och vi kommer vara tvungna att tränga oss in bland rätt mycket folk? Eller för att jag imorgon ska iväg och festa (dock i lagom dos) tillsammans med en tjej (det är bara vi två)? Kan det bero på att jag ska spela offentligt på lördag där det beräknas komma rätt mycket folk? Beror oron på att jag på söndag ska träffa min f.d. bästa vän och hon kommer vilja prata om det mail jag skickade till henne för ett par veckor sedan? Finns det en chans att mina oroskänslor dyker upp för att jag ligger efter så mycket med skolarbetet och att jag på tisdag måste vara klar med alla kompletteringsuppgifter jag har + examensarbetet? Ska jag hinna med det får jag nog sitta några nätter, för på dagtid hinner jag inte med det jag måste komplettera. Beror känslorna på att jag vill åka iväg och hälsa på mormor, men vet att jag inte hinner förrän tidigast onsdag eftermiddag - och att det då kanske är för sent?

Svårt att avgöra egentligen. Kanske en blandning?

onsdag 25 maj 2011

Mina öron blöder

Onsdag betyder gruppterapi. I alla fall i fyra veckor till. Idag var ämnet självfokus, och då att försöka flytta fokus från sig själv till något annat. Tänker man hela tiden på alla sina symptom förvärras dem ofta. Därför skulle vi lära oss att börja fokusera på annat genom synen, hörseln och känseln. Titta på någonting och beskriva det så målande som möjligt, lägga märke till konturer, nyanser. Väggen kanske är brun, men är den ljusare på vissa ställen och mörkare på andra, och kan man se något mönster? Lyssna på ljud i och utanför rummet. Lägga fokus på ett speciellt ljud och försöka koppla bort andra. Känna hur man sitter, har man vikten mer på ena sidan än den andra? Kan man känna av strumporna man har på fötterna?

Tack och lov var det ingen filmning idag. Men däremot skulle vi se på det vi filmat sist. Eftersom jag hade börjat så tittade vi på mig först. Som vanligt satt jag med handen halvt för ögonen och höll andan När vi hade sett klart kändes det ju inte alls bra. Jag hatar min röst så mycket och vill verkligen inte utsätta andra för den. Hade svårt att prata. Därför bestämde sig ledarna att vi skulle se min del en gång till, och att jag denna gången skulle ta ner handen. Det kändes faktiskt lite bättre denna gången, men fortfarande jobbigt. De andra påstår att det inte är något fel med min röst, men förmodligen är de bara snälla. Får väl försöka lära mig acceptera den - gilla läget och inte låta det hindra mig från att prata.

måndag 23 maj 2011

Ser framåt på veckan med blandade känslor

I eftermiddag ska jag träffa en vän i stan. Vi ska gå runt i olika affärer, köpa och planera inför en drickar- pysslar- spelkväll vi ska ha någon dag i veckan. Det ska endast bli goda drinkar och shots - men på lagom nivå eftersom jag inte är intresserad av att bli helt onykter. Kommer bli en trevlig kväll!

På onsdag är det som vanligt gruppterapi, men jag ser inte fram emot att se inspelningen från förra gången. När jag pratade med en annan därifrån lät det som att jag hade det svårast när vi skulle filma. När jag ringde satt jag så att alla i gruppen var snett framför mig till höger, och ledaren med filmkameran snett framför mig till vänster. Så jag satt och stirrade rakt fram, men såg i periferin hur alla tittade på mig. Direkt efter jag var klar var jag tvungen att gå därifrån för att hinna med ett tåg. Uppenbarligen satt de andra på sina platser, så att de inte alls kände sig lika utsatta. Men men.. får väl se hur det går när vi tittar på filmen. Förmodligen kommer jag vara nära att börja gråta när jag hör min röst.