Nu har jag låtit lite väl nere ett tag - dags för ljusglimtar som faktiskt finns!
Nyligen gjorde jag något jag aldrig har testat på tidigare, men som jag länge har funderat på att göra, nämligen gruppträning! Några som skulle gå på ett gympapass undrade om jag ville följa med och jag gick med på det. De har frågat mig fler gånger men jag har alltid skyllt på att jag har annat att göra, trots att jag egentligen har velat följa med. Men nu tyckte jag att det faktiskt var dags att testa.
Självklart var jag där en stund innan, 45 minuter eller så. Strax innan kom alla andra och vi gick in i salen. Jag trodde att ledaren skulle stå längst framme i rummet så att jag kunde ställa mig längst bak i ett hörn, men så var det ju inte. Nej, ledaren stod i mitten av rummet och alla andra skulle sprida ut sig i en stor ring kring honom. Det betyder att mitt emot mig står det ju hur många som helst som faktiskt kan se mig. Och eftersom jag aldrig har varit med på någon slags gruppträning, eller ens sett hur ett gympapass går till, kunde jag inte förvänta mig annat än att jag skulle känna mig bortkommen.
Tankarna började irra runt och vad händer då? Självmedvetenhet, känns som om alla tittar på just mig (som om jag är så viktig att alla bara måste stirra på just mig!) och ökad ångest. Då tänkte jag att nej, det här funkar inte. Inte en chans. Allt kommer bli fel och jag kommer få höra det i år och dar efteråt. Sen kommer jag inte kunna vissa mig utomhus igen. Men.. om jag nu går härifrån kommer alla att se det, och jag har ju dessutom lovat några stycken att jag ska vara med. De kommer bli besvikna och tycka sämre om mig om jag går nu. Nej, lika bra att köra på - gå in för det till 100%!
Efter att tag började jag lugna ner mig och det kändes faktiskt väldigt bra efteråt. Är så glad att jag gick dit och jag måste helt klart testa det någon gång igen snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar