Så i torsdags efter ett inte allt för roligt samtal med mina nära, kära vän kände jag att tilliten till henne inte är lika stor längre. Får väl se om den kan byggas upp igen på sikt. Om några månader vet jag mer säkert.
Har blivit bättre vän med en annan nu på sistone. Och efter idag kan vi verkligen prata med varandra om allt och vi är 100% ärliga mot varandra också. Vill jag få en ärlig bedömning om hur jag ser ut eller mina positiva/negativa egenskaper kan jag förvänta mig att få det också utan att hon ska "förfina" det på något sätt för att få mig att må bättre. Det uppskattar jag. Det är också precis därför jag inte vågar be henne säga vad hon tycker om mitt utseende. Men hon har fått höra en lång utläggning om hur vacker hon är. Kan erkänna att det kändes väldigt ovant och konstigt att ge så många komplimanger. Tog verkligen emot. Hur mycket kan man egentligen säga utan att "gå för långt"? Efteråt kändes det i alla fall bra, och det var väldigt bra träning för mig också att säga allt det.
Måste säga att jag verkligen tycker om och uppskattar den ärliga, öppna, nära vänskapsrelation vi två har. Mmm, I feel like dancin'!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar