En vän och jag har bestämt oss för att varje vecka träffas för att öva på olika jobbiga situationer. Främst handlar det om att vistas där det kan finnas mycket folk. Dagens uppdrag var att besöka ett stort, populärt varuhus för att sedan fika på ett stort, öppet café. Varuhuset var inga större problem för någon av oss. Men visst kände man sig ivägen och blev stressad när det kom folk bakifrån som ville förbi.
När vi kom till cafét var det inte speciellt mycket människor där. Min vän tyckte det var skönt och blev inte alls ängslig medan jag tyckte det var jobbigt. För min del fick det gärna vara fler, men inte fullsatt. Nu när det var så folktomt fanns det många stora öppna ytor där man verkligen syntes. Är det fler människor där blir man inte lika mycket i fokus. Nu kändes det verkligen som om alla skulle stirra på en. Då föredrar jag att halvt kunna flyta in i mängden. Men det ska absolut inte vara så mycket folk runt omkring så man måste trängas med dem. När jag bar brickan över de stora öppna ytorna fick jag verkligen tunnelseende. Helt fokuserad på att inte darra, vart jag skulle, och allt annat försvann i princip från mitt synfält. Efter vi satt oss började jag lugna ner mig. Och efteråt kändes det skönt att det ändå gått så bra!
Tycker det är intressant att se hur individuell rädslan faktiskt är.Ser nu fram emot nästa prövning min vän och jag ska göra tillsammans. Vi har ett par fik vi ska besöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar