måndag 4 april 2011

Främjar vi provision?

Gick på stan en sväng idag och vad ser jag? Jo, en jobbig försäljare som försöker gripa tag i en när man går förbi. Avskyr att stöta på sådana för jag har så svårt att säga nej. I somras band jag mig till mobilabonnemang i två år framåt, trots att jag inte ville. Så länge de ligger på kan de få mig att skriva under det mesta. Éfteråt hatar jag mig själv och vågar mig inte ut på stan en bra tid framöver.

Hur som, när jag såg försäljaren idag bestämde jag mig för att absolut inte skriva under någonting. Sa även till mig själv att om han skulle stanna mig skulle jag bara säga att jag hade bråttom och därför inte hade tid att stanna för att lyssna. Men jag hoppades på att han skulle strunta i att stoppa mig. Med solglasögon på, rak blick och raskt tempo brukar jag inte bli stannad av försäljare. Men denna killen fick självklart blicken på mig och började sakta gå mot mig. Fuck, fuck fuck!, tänkte jag. Åh nej, jag orkar verkligen inte! Han stannade mig och frågade om jag hade tid en stund. Jag mumlade något i stil med njaa, jag har rätt bråttom.. men..  - och där när jag tvekade avbröt han mig och började prata. Och jag sa inte emot, så där rök en av mina planer. Nu var det ingen vanlig försäljare utan han ville att jag skulle börja skänka pengar till en välgörenhetsorganisation varje månad. Visst, det är ett bra ändamål, men jag kände ändå inte att jag ville göra det.

Efter att han pratat klart frågade han direkt efter mitt namn, personnummer, o.s.v. så att han kunde skicka in papper. Då fick han höra att jag tyckte idén var god, men att jag inte tyckte mig ha möjlighet att dra på mig extra månadsutgifter. Han envisades och tyckte jag kunde skriva på ändå, "de ringer upp om fem dagar för att fråga om kontonummer och sista andra sista uppgifter, är du inte intresserad då kan du bryta avtalet". Då sa jag till honom att jag skulle kolla in deras hemsida istället, och blir jag intresserad av att bidra med pengar beställer jag papper därigenom. Självklart blev han intresserad och sa "en sån bortförklaring använder bara de som vill slippa ifrån och inte behöva fylla i något här. De går aldrig in på hemsidan senare". Jag började bli trött på hans attityd men var väldigt nära att skriva på. Men jag hade lovat mig själv att inte skriva under någonting så jag fick argumentera emot; Ja visst, det är mycket därför. Men om jag inte är intresserad och skriver på här så kommer jag bara bryta avtalet om fem dagar innan första inbetalningen. Då har ni ju slösat på papper (skulle lagt till arbetstid, men tänkte inte på det då) helt i onödan. Är jag intresserad så kommer jag ju kolla upp det på nätet senare. Så nej, jag kommer inte skriva på nu. Han sa "okej, du får väl kolla på vår hemsida då". Sen skakade han hand, tackade för min tid, och gick därifrån.

Kändes faktiskt bra att för en gångs skull kunna stå emot sådana påtryckningar. Men nästa gång ska jag verkligen se till att gå därifrån snabbare!

1 kommentar:

  1. Jättebra att du stod emot! Jag har så svårt för det. Så varje gång jag ser pärmfolk/telefonbolagsterrorister/andra övertalningsspecialister på stan sätter upp min mest upptagna min, låtsas prata i telefon eller höjer volymen på min mp3, fäster blicken i backen och går tillräckligt snabbt för att komma undan (men inte så snabbt att jag misstänks för stöld/snatteri) och blir det nödvändigt fräser jag NEJNEJNEJ utan att lyssna på vad de har att säga. Man ska absolut inte låta dem få ögonkontakt med en, och för allt i världen - STANNA INTE!!! för då är det kört. Verkligen imponerande att du kom undan, trots att du stannade. Det kan du vara riktigt stolt över. :-)

    SvaraRadera