torsdag 28 april 2011

Ältar, ältar inte.. ältar!

Ibland kan jag bli halvt galen på allt ältande. Får det någonsin ett slut? Har blivit bättre på att inte gå igenom gångna situationer i huvudet för att hitta tillfällen där jag gjort något "fel" eller "kunde ha gjort något bättre". Men idag kom det bekanta tillbaka. Var ute på en promenad och började tänka på gårdagens gruppterapi. Jag var tidigare orolig för att jag kanske hade pratat för mycket - tagit för mycket plats och inte gett något utrymme åt andra. Sen hade jag också försökt dra några impulsiva skämt för att se hur andra reagerade. Så nu funderade jag på vilka som skrattade, hur de hade skrattat, om de hade tittat "konstigt" på mig, om de hade tvekat något innan de började skratta, om de skrattade tillgjort eller om de bara sett uttråkade ut. Vid något tillfälle hade en ledare bett mig upprepa det jag sa för att hon inte hade uppfattat det. Var det för att skämtet var så dåligt att hon inte förstod att något skulle vara roligt, eller hade jag mumlat för mycket, eller kanske pratat för snabbt, otydligt eller tyst och därmed även gjort ett tråkigt, nervöst intryck.

Slutsatsen blev att alla där, inklusive ledarna, tyckte jag var jobbig som pratade för mycket och dessutom trötta på mina dåliga försök till att vara rolig. Så nu vågar jag knappt gå tillbaka dit. Men förhoppningen är att gruppterapin ska hjälpa mig, eller i alla fall ge mig verktyg jag kan använda mig av, för att komma ifrån sådana tankefällor som inte är speciellt konstruktiva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar