Ofta får jag höra att man inte måste göra saker man inte vill, men ibland känns det inte som om man har mycket till val. Festande har jag undvikit under en längre period nu, och krogen har jag hållit mig borta från ännu längre. Men nu under veckan har en av de vänner jag tycker bäst om varit hemma (har inte sett honom sen juli) och igår var sista dagen han var hemma. Själv var jag borta fram till kl 22, men när jag väl kom hem hörde jag av mig och frågade vart han var - jag ville ju träffa honom en sista gång innan han åkte iväg igen. Självklart var han ute på krogen med några andra.
Så, jag tog bilen in till stan för att få träffa honom. När jag gick mot krogen såg och hörde jag hur mycket folk det var ute, och då kände jag hur paniken började komma. Dessutom var det kö för att komma in. I 10 minuter gick jag runt på stan och funderade på om jag inte skulle åka hem istället. Men jag ville så gärna träffa min vän så jag bestämde mig för att gå in ändå. Väl inne var det ju dags att försöka hitta det lilla gänget bland alla folk. Som tur var hittade jag dem rätt snart och när jag satt mig ner kunde jag börja lugna ner mig.
Det var helt klart värt det för att få träffa honom, och han blev väldigt glad över att jag kom eftersom han vet att jag tycker det är jobbigt. Alla andra blev också förvånade över att jag kom eftersom de inte har sett mig ute på.. evigheter. Jag skulle göra mycket för den killen. Sann vänskap ska man ta tillvara på.
Jättebra att du inte lät paniken vinna över dig! :-) Och skönt att du har vänner som känner till dina problem och kan stötta dig.
SvaraRaderaVerkligen! De flesta av dem har jag berättat för är förstående vilket är väldigt skönt och viktigt.
SvaraRadera