lördag 26 februari 2011

Julafton

Det är roligt när hela familjen är samlad. Men det är också lite jobbigt vid middagarna då jag mest brukar sitta tyst, titta ner på min tallrik och låta de andra sköta samtalandet. Sist vi hade en större familjemiddag var i julas. Vanligtvis brukar jag hjälpa till med att duka fram, för att sedan snabbt sätta mig på en stol på kanten av bordet, enligt följande bild:










Då slipper jag sitta mitt emot någon, och kan enklare hålla mig utanför diskussioner. Bara hålla mig till mitt utan att känna att någon granskar mig. Men nu i julas kom jag till bordet när alla andra hade satt sig, så jag var tvungen att sitta mitt emellan mina syskon, och mitt emot en av föräldrarna (enligt bilden nedan).










Direkt kände jag hur stel jag blev, och kände att "nej, det här funkar inte, går går härifrån istället!". Sen fick jag för mig att de hade gaddat ihop sig mot mig och gjorde så med mening för att jag skulle få det jobbigt under måltiden. Efter en stund lugnade jag ner mig och satte mig ner, men hade svårt att äta. En person på vardera sida och en mitt emot - jag kände mig väldigt utsatt.

Efter måltiden var det dags för julklappsutdelning. Enligt tradition hade alla skrivit julrim (en rolig tradition enligt mig), och de som har skrivit rimmen ska även läsa upp dem högt. Varje gång det var min tur kände jag den jobbiga ångestkänslan i magen, hur svetten började rinna, hur hjärtat slog hårt och snabbt, jag fick svårt att svälja, svårt att fokusera, och kunde bara tänka på att jag inte fick staka mig, komma av mig, eller på något sätt göra bort mig. Det är inte kul att känna så även när jag pratar inför min närmsta familj, men det är svårt att kontrollera hur man reagerar. Men med tanke på de framsteg jag hittills har gjort med hjälp av KBT kommer detta förhoppningsvis vara mindre ångestfyllt nästa jul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar