Har knappt någon motivation alls längre. Till något. I skolan ligger jag efter. I början av veckan kunde jag inte ens ta mig dit på grund av för hög ångest, extrem huvudvärk och rejäl yrsel. Beror antagligen på de anti-depressiva jag började med i början av förra veckan. Igår och idag var jag tvungen att ta mig dit, men jag fick inte mycket gjort. Motivationen är i botten, jag har svårt att fokusera, och ingen energi. Funderar ofta på att hoppa av, men man borde försöka stå ut - är ändå klar till sommaren. Men frågan är om jag kommer klara av det jag har framför mig, samtidigt som jag ska försöka ta igen det som ligger efter? Tveksamt.
Ingen av mina få vänner har tid att träffas denna veckan. Nu orkar jag inte ta kontakt med dem längre. Det känns som om det är jag som driver all kontakt. De vill hellre träffa andra före mig. Men det kan jag ju förstå. Med andra kan de ha kul, vara mer öppna, avslappnade, skratta, laga mat tillsammans, gå på krogen tillsammans. Umgås som normalt folk. Det är krävande och inte speciellt upplyftande att umgås med mig. Lite därför jag inte vill ta kontakt med dem heller. Jag vill ju att de ska göra saker de mår bra av och träffa folk de trivs med. Men jag känner mig bara så sjukt ensam. Jag vill träffa folk, vara social, öppen, få andra att skratta och må bra. Inte bara vara den som lyssnar när folk mår dåligt.
Har noll energi till att göra något. Om någon timma ska jag iväg för att träffa några andra studenter. Meningen är att vi ska samtala om någon ämne, vilket kan vara intressant. Egentligen orkar jag inte, har ingen energi eller motivation till att gå dit alls. Orkar inte prata med folk. Men jag vet att det är viktigt för mig att komma iväg så jag får dra mig dit ändå.
Ingenting av det jag tidigare tyckte var kul gör mig glad nu. Min käraste ägodel gitarren samlar damm. Den musik jag annars älskar tål jag inte. Känner att det vore skönt om jag bara kunde isolera mig, ligga i min säng och glo, men det skulle bara göra mig ännu mer nedstämd. Men att ständigt kämpa för att träffa nya vänner, känna som att det går bra för att sedan förlora nästan alla under kort tid, tar på krafterna. Orkar inte med det längre. Känns som om jag har gjort allt jag kan. Gått in till 110% när jag träffat nytt folk för att försöka få en, eller ett par, som jag kan börja träffa mer regelbundet. Men nej. Det tär på krafterna något otroligt och nu pallar jag inte mer. Helt slut. Så ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar