Det kan vara lite skrattretande att fundera på de tankar som dyker upp inför en fruktad situation. Rätt ofta blir det ju lite lagom överdrivet. Här skrev jag om när jag skulle byta ett par solglasögon i en butik. Själva situationen blev aningens lugnare än förväntat. När jag funderade på hur själva händelsen skulle utspela mig såg jag mig själv nervöst gå fram till kassörskan och med darrande röst stamma fram att jag ville byta mina solglasögon. Kassörskan skulle då antingen bli arg på mig att jag ens frågade en så dum fråga när jag inte ens hade kvitto med mig, eller så skulle hon skratta åt mig. Hon kanske skulle tro att jag vilje lura dem på något sätt. När hon sedan står och gormar åt mig (antingen surt eller skrattar) så får jag uppmärksamhet från alla andra kunder i butiken. De börjar peka, viska till varandra, osv. Vad händer då? Jo, en iPhone åker upp och någon börjar filma. Några dagar senare ser man i tidningen "Veckans YouTube-klipp; Fobisk gör bort sig totalt i Kapp Ahl". Därefter kommer jag inte kunna visa mer utomhus mer utan att bli helt utskrattad. Därför kommer jag få flytta långt härifrån, byta mobilnummer, och även ta bort min Facebook för att registrera mig på nytt fast under ett annat namn och bara skicka ut vänförfrågan till mina absolut närmsta vänner.
Hände något av detta? Nej, hon svarade bara "Klart du får byta dina solglasögon!". Kommer det bli lättare nästa gång jag kommer till en liknande situation? Nästan tveksamt. Lär man sig någonsin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar