När morfar låg på sjukhuset för många år sedan kysste jag honom på pannan. Han log mot mig och sa att jag var världens bästa medicin. Det värmde. När jag träffade mormor för sista gången igår log hon och sa Kommer du ihåg att du var morfars medicin? "Ja", fick jag fram, och kysste henne på pannan. "Och jag önskar så att jag kunde vara det åt dig också". Hon samlade kraft, öppnade ögonen, såg lugnt på mig och sa Kan jag få klappa dig på kinden en sista gång? Sakta förde hon upp handen mot min kind och smekte mig sakta medan jag försökte hålla tillbaka tårarna. "Hälsa morfar från mig" viskade jag medan jag höll hennes hand.
Idag fyller du år, mormor. Du ska veta att jag älskar dig innerligt. Alla minnen vi har tillsammans kommer leva kvar i mitt hjärta. Idag hoppas jag att du får det du har längtat efter så länge; att få komma hem och träffa morfar igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar