Det var något av det sista jag sa till henne. Och hon samlade kraft för att orka öppna ögonen och se på mig, och ville klappa mig en sista gång på kinden. Hon var så lugn. Hon har väntat på detta sen han gick bort för 14 år sedan. Jag skrev en sång till morfar ~7 år efter att han gick bort. Nu funderar jag på att spela den på mormors begravning. Får se hur jag resonerar när mitt huvud inte är fullt av sorg längre.
Mitt i allt farvältagande får jag sms från min f.d. bästa vän som vill tjabba och fråga om tvillingparet hon varit otrogen med (båda tillhör mina gamla vänner och det är mycket p.g.a. dem jag lider av social fobi idag) kan vara med och musicera tillsammans med oss i sommar. Hmm, ska hon ha så bra kontakt med båda? Hon vet vad jag tycker om dem, och hon visste vad jag gjorde igår, men ändå var hon tvungen att ta upp det just då. Det slutade med att jag svarade rätt argt. Var nog första gången hon sett den sidan hos mig. Tyckte det var rätt osmakligt att ta upp en sådan sak precis då. Det kunde lika gärna ha väntat ett par dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar