Framåt mannar!

Första intrycket är viktigt och här har jag alltid varit dålig. Med största sannolikhet har många sett mig som tillbakadragen, tystlåten, blyg, osocial, tråkig, en ensamvarg. Inte så konstigt då jag ofta kan dra mig för att hälsa på och prata med nytt folk. Men sen i höstas har jag försökt mig på en ny taktik. När jag kommer till ett nytt sammanhang och träffar nya människor är jag istället framåt. Direkt hälsar jag på andra, tar i hand, presenterar mig, och pratar lite för att få reda på vilka de är. Hela tiden skriker något inom mig att nej, du kommer göra bort dig, fumla med orden, framstå som en idiot, få blackout och inte kunna få fram ett ord och de kommer se på dig hur osäker och tråkig du faktiskt är!. Men jag försöker intala mig själv att andra inte vet hur jobbigt och svårt jag tycker det är. Har jag väl varit utåtriktad första gången jag träffar dem är det betydligt lättare att börja prata med dem nästa gång också. Och det funkar verkligen! Visst, jag kan fortfarande känna att ångestkänslorna kommer och att jag blir rädd när jag ska prata med dem nu, trots att jag har känt dem i ett halvår, men det är inte i närheten så jobbigt som i början.