Ibland blir minnet av dig starkt. Igår hörde jag sången vi sjöng på din minnesstund, och jag kunde inte låta bli att fälla en tår. Vi hade så många fina stunder tillsammans. Trots din värk, som jag inte kände till, var du alltid närvarande och ställde upp på alla lekar och allt hyfs jag kunde hitta på. Jag minns dagen på sjukhuset då jag kysste dig på pannan då du sa att jag var "världens bästa medicin". Jag minns sista dagen jag såg dig då jag höll din stela hand och kände på din iskalla panna. Det var då jag insåg att det verkligen var sant och hur mycket jag faktiskt saknade dig. Så mycket jag ville ha sagt.
"Det är för sent att säga förlåt, för de stunder jag burit mig illa åt"
Morfar, jag älskar dig. Du har betytt så otroligt mycket för mig!
"Jag tror på paradisets gårdar
och att du befinner dig där just nu.
Jag tror att Gud dig vårdar
för om nån ska komma till himmelen är det du."
Musik har alltid varit ett sätt för mig att bearbeta sorg. De tårar jag fäller idag, när jag tänker tillbaka på tiden med morfar, är tårar av glädje. Så många fina minnen. Så många fina stunder vi delat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar