För någon månad sedan var jag på en större bjudning. Det skulle vara en trevlig kväll med mat, musik och underhållning. Efter en stund fick jag höra att en som skulle vara med i ett spex hade blivit sjuk och behövde ersättas. Min vän som satt bredvid mig vände sig mot mig och sa, med glimten i ögat, "du ska inte ta och ställa upp?". När jag hade slutat skratta åt det uppenbara skämtet svarade jag "oj oj, det vore något.. nej du, så roligt ska vi inte ha". Men jag kände hur svetten började komma, pulsen gick upp och det blev tungt att andas. Tänk om de faktiskt skulle fråga mig - då måste jag på ett bra sätt säga nej utan att göra dem allt för besvikna. Vill ju egentligen ställa upp men att stå framför 80 personer och göra något spex klarar jag inte av. Och vad händer? Självklart kommer en av arrangörerna fram till mig och ber mig följa med dem till ett annat rum. Jag försöker få dem att ta någon annan men de insisterar på att jag ska följa med, och min vän tycker det är jättekul och säger "kom igen nu, klart du ska följa med!". Motvilligt ställer jag mig upp och följer efter dem.
Precis när jag ställer mig upp känner jag hur yrseln kommer. När jag kommer in i rummet där de andra väntar säger jag direkt "Känner ni mig? Jag gillar inte att stå i centrum". De svarade att jag inte skulle vara i centrum - det skulle vara fler framme samtidigt. Sen visade ett par rörelser och meningar jag skulle memorera för att sedan framföra för alla gäster. På allvar, jag trodde nästan jag skulle svimma. Det började svartna för ögonen, jag fick svårt att andas, hjärtat slog så hårt och snabbt så jag knappt stod ut och de kan ha sett hur jag började darra. Helt paralyserad stirrade jag på dem, men försökte se någorlunda lugn ut. De frågade sen om jag kunde tänka mig att göra det de hade visat, eller om jag helst inte var med på spexet. Jag log och sa att jag helst stod över och skulle bli glad om de kunde hitta en annan. Då sa de att det var lugnt - att de skulle fråga någon annan istället.
Åh vilket lättnad det var! Kände mig visserligen bra dum då jag inte ställt upp, men det hade varit värre att stå framför alla människor. Där hade jag gjort bort mig helt. Hade nog aldrig kunnat memorera meningarna och rörelserna så jag hade bara stått där som ett fån. Då är det bättre att göra vissa få besvikna. Men ofta önskar jag att jag vågade ställa upp på sånt, för spexet var väldigt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar