Kände mig nästan stolt på seminariet idag. Läraren ställde en öppen fråga om någon haft problem med de uppgifter vi arbetat med under veckan som gått. När ingen annan sade något berättade jag om ett problem jag hade stött på. Tänk att jag kunde säga något utan att bli direkt tilltalad! Kan ha varit första gången under ett seminarie faktiskt.
Träffade även en läkare på vuxenpsykiatrin idag och vi diskuterade den effekt medicinen har på mig. Idag var det några veckor sedan tårarna rann, men istället känner jag likgiltighet mot precis allt. Studierna går dåligt, men det spelar mig ingen roll. Det får bli som det blir. Har fått höra att en av de gamla vännerna (som jag inte trivs allt för bra med) nu helt har tröttnat på mig och absolut inte kommer höra av sig längre. Det betyder även att jag kommer få ännu sämre (förmodligen obefintlig) kontakt med flera andra gamla vänner, varav vissa jag egentligen skulle vilja ha som bekanta i alla fall. Men jag orkar inte bry mig. Min närmsta vän har sagt att hon inte vill träffas lika ofta längre utan som bäst 3 timmar i veckan (istället för i snitt 2 kvällar/vecka). Jahopp. Fine with me. Har inte energi nog att bli ledsen. Nu kommer de enorma ensamhets- och tomhetskänslorna som jag så väl känner igen.
Lyckades få ett sår på knogen idag och jag kan inte sluta le. Första gången på länge jag har kunnat le och även mena det. Nu minns jag varför jag kan tycka om att skada mig själv. Tycker om att se mig själv blöda. Skrapar jag upp ett stort sår kan jag betrakta det länge. Det får även gärna värka, annars blir jag bara besviken och kan själv slå på såret. Kontrollerad smärta kan ge frid. Känslan är så skön. Att få känna något, istället för den tomhet och apati jag vanligtvis går runt med, är verkligen en härlig upplevelse. Har jag därför börjat skada mig själv kan jag ha svårt att sluta för att jag går in för det mer och mer desto mer rödfärgad jag blir. Av denna anledning har jag även tänkt att inte skada mig mer. Sist tog det runt två månader innan händerna helt slutade värka och det är det inte värt. Men ibland är abstinensen svår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar