Hur kommer man ifrån sin roll? Hur bryter man sig ur det fängelse som begränsar en i vissa situationer? Går det att bygga upp sig själv så pass mycket att man är redo att ta klivet ur? Eller behöver man yttre hjälp - någon annan som öppnar dörren och ger en hjälpande hand? Eller är det bäst att helt lämna det gamla livet bakom sig, gå vidare och inte blicka tillbaka? Bör man göra allt för att inte få återfall och falla tillbaka i gamla vanor?
Tillsammans med mina gamla vänner har jag rollen som den tysta, tillbakadragna. Har svårt att prata. Inga åsikter. Bara följer med. De andra är självsäkra, utåtriktade, sociala, skämtar gärna om mycket och gärna på bekostnad av mig - kanske inte alltid med vilje men det svider alltid lika mycket.
Med de nya jag träffar är jag mer social, kan skämta lite, vara pratsam, m.m. Jag har verkligen satsat för att vara så utåt som möjligt och jag trivs bra med det. Känns ovanligt att faktiskt ta för sig lite och prata men det är också en härlig känsla. Tänk att jag kan säga något utan att bli kritiserad, skrattad åt, dömd, förlöjligad, skämtad om.. det är jag inte van vid.
Så.. vad händer då om jag umgås med en ny vän och vi stöter ihop med någon av mina gamla vänner? Jo, direkt backar jag och går in i rollen som den tysta, tillbakadragna igen. Vad händer då? Jo, min nya vän blir intresserad av min gamla vän som är utåtriktad och rolig och vill börja umgås mer med denna. Det slutar med att jag har svårt att träffa även min nya vän, och till slut är jag tillbaka på ruta ett - utan nära vänner. Önskar så att jag kunde vara självsäker i närheten av mina gamla vänner, men det går inte. Något håller mig tillbaka. Hur undviker man återfall? Hur kommer man ifrån sin roll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar