tag:blogger.com,1999:blog-17080472018596652832024-03-13T00:36:10.050+01:00Befria mig- En blogg om social fobi, depression och ensamhetFobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.comBlogger137125tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-89828462516326684332013-03-20T07:37:00.001+01:002013-03-20T07:37:39.865+01:00MedarbetarsamtalIgår hade jag mitt livs första medarbetarsamtal. Chefen och jag skulle prata om hur jag trivs, vad jag tycker kan bli bättre på arbetsplatsen för att sen ranka mig själv 1-9 på ett gäng olika punkter (hur effektiv är jag, hur väl följer jag uppsatta policys, m.m). Sen pratade vi om mina svagheter, vad jag behöver förbättra, samt mina styrkor. Svagheterna visste jag om men var bra att få en spark i baken för att göra någonting åt det. Chefen tyckte att min största styrka var min sociala kompetens. Att folk ger positiv respons som "han är väldigt trevlig och lugn att prata med". Måste ju säga att det kändes bra att höra. :-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-58331572939236259782013-03-10T19:07:00.003+01:002013-03-10T19:07:36.878+01:00MelodifestivalsdebattenNu ger även jag mig in i debatten. Visserligen i mindre skala då det inte är speciellt många som läser här, men det räcker för min del. :-)<br />
<br />
När jag satte mig och tittade på finalen av melodifestivalen igår var det med inställningen att jag skulle rösta på Yohio. När jag såg honom i deltävlningen tyckte jag att han var bra, cool, snygg, skön inställning osv. Hans kläder, smink och utstrålning är riktigt bra. Sen verkar han ödmjuk och han har ett bra budskap. Men.. nu är det så att programmet heter Melodifestivalen och går ut på att hitta bästa låten. Inte den artist med coolast modernast stil.<br />
<br />
Efter att jag lyssnat igenom alla bidrag ville jag inte rösta på Yohio längre. Visst att han är snygg, frän stil och allt det där, men det var inget direkt speciellt med hans låt. En typisk pop/rock-låt som var rätt förutsägbar. Coolt scennummer, men låten var bara rätt bra.<br />
<br />
De två jag tyckte var bäst var Robin (You) och Ralf (Bed on fire). Varför? Robin sjunger fantastiskt bra - han är otroligt tonsäker. Som vokalist skulle jag säga att Robin var den bästa av de 10. Låten växte dessutom desto mer jag lyssnade på den (blev tvärtom med Yohios tyvärr). Snyggt arrangemang på låten också. Ralfs sånginsats var aningens svajig i början, men sen lät det riktigt himla bra. Och arrangemanget är fantastiskt med stråkorkestern som ligger bakom och bygger upp låten. Var verkligt imponerad och även där växte låten. <br />
<br />
Såhär skulle jag ranka låtarna:<br />
Robin & Ralf - delad 1:a och 2:a plats<br />
Yohio & Louise Hoffsten - delad 3:e och 4:e plats<br />
<br />
Resten var bara bedrövliga. <br />
<br />
Vad tycker jag om att 10 länder runtom i Europa har något att säga till om? Jo jag tycker att det är bra. Kanske inte är en dum idé att lyssna lite på dem om vi faktiskt vill vinna i Eurovision då man skulle kunna säga att resten av Europa antagligen skulle rösta ungefär lika. En bra hint om vad som går hem bland länderna i alla fall. För mig handlar det inte om att Europa inte är redo för Yohio. För mig handlar det om att vi vill skicka ett bra bidrag till Eurovision, vilket vi nu har gjort.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-48234963787114343052013-02-01T08:43:00.000+01:002013-02-01T08:43:06.998+01:00Svara mig när jag ropar"Herre hör min bön, Herre hör min bön, svara mig när jag ropar"<br />
<br />
Igår kväll bad jag att Gud skulle vara barmhärtig och låta mig få hjärtstillestånd så att jag inte skulle vakna mer efter att jag somnat. Eftersom jag skriver nu så fick jag inte det gensvar jag hade hoppats på utan är kvar på detta helvete som kallas jorden. Kan man inte få somna in av naturliga skäl? Det är ofta tyngre för närstående om man avslutar det själv. Skuldkänslor, "såg jag något tecken" osv?<br />
<br />
Nu tillbaka till jobbet, motvierad som jag är.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-83530437282596244822013-01-31T16:17:00.001+01:002013-01-31T16:17:27.842+01:00Idag är ingen bra dag.Ibland skönt att ventilera anonymt.<br />
<br />
Det gör ont i hjärtat. Återigen känns det knappt som att jag orkar mer. Orkar jag lägga energi på att försöka träffa en ny? Förmodligen någon dag framöver. Men just nu känns det som att jag behöver en paus. Helst en paus från livet, men det går tyvärr inte.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-43937776410445639172012-04-29T14:08:00.002+02:002012-04-29T14:08:53.352+02:0011 frågorBlev utmanad av Malin, så här kommer frågorna:<br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">1. Vad upptog din lediga tid innan Internet kom in i ditt liv?</span><br />
Spelade King eller lekte krig.. vad hemsk man var på den tiden..<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">2. Har du varit med om några övernaturliga upplevelser?</span><br />
Nix, faktiskt inte.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">3. Vad är du mest stolt över?</span><br />
Min gitarr + att ha sprungit 8km på 33 minuter.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">4. Sjuka tankar du tror att du är ensam om att ha...?</span><br />
Efter en del terapi samt samtal med andra personer tror jag mig inte längre vara ensam om några tankar. Men jag ser mig som en rätt misslyckad person som aldrig kommer att hitta kärleken trots att jag gärna vill bilda familj, och skulle jag inte få jobba vidare på platsen jag är nu kommer de känslorna bli betydligt starkare och då kommer jag ännu mer överväga alternativen att avsluta mitt liv då jag knappt står ut med att vara jag.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">5. Pest eller kolera?</span><br />
Kolera, för då brukar man avlida rätt snart.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">6. Vad har du under sängen?</span><br />
En skrivare.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">7. Vilken Astrid Lindgren-karaktär identifierar du dig mest med?</span><br />
Hmm, svår fråga. Drängen Alfred kanske.. ;-)<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">8. Hur ser du på skönhetsoperationer?</span><br />
Tycker det är synd med folk som blir beroende av det. Men kan förstå hur vissa vill förändra delar av sig själva. Däremot är det väl sällan de blir helt nöjda - finns stor risk att det finns annat man börjar störa sig på hos sig själv. Man önskar att de kunde försöka bygga upp sin självkänsla mer och vara nöjda med hur de ser ut.<br />
<br />
Så.. jag tycker att personerna som vill skönhetsoperera sig först ska försöka bygga upp sin självkänsla på annat sätt (finns böcker och terapi att tillgå). Har de bra självkänsla men fortfarande vill opereras så är det fritt fram!<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">9. Känd person som du önskar ska börja blogga...?</span><br />
Hinner knappt läsa bloggar alls så jag skulle nog inte följa en kändis blogg.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">10. Om det inte hängde på pengar eller på omgivningens förväntningar...vad skulle du vilja ägna ditt liv åt då?</span><br />
Musiken, helt klart.<br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif; font-size: 16px; line-height: 22px; text-align: justify;">11. Får du också ångest av att försöka komma på 11 meningsfulla frågor?</span>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #333333; font-family: Garamond, Times, serif;"><span style="line-height: 22px;"><b>Då jag inte har 11 personer som följer mig behöver jag inte bekymra mig om detta. Annars kunde det vara en rolig utmaning. Hade nog inte fått ångest av det.</b></span></span></div>Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-87150326793564484112011-12-31T10:56:00.000+01:002011-12-31T10:56:16.647+01:00OmotiveradKänner mig ovanligt omotiverad till att uppdatera bloggen. Så det blir ett rätt kort inlägg nu, med tanke på att jag skulle kunna skriva en del.<br />
<br />
Jag var på uppföljningsintervju förra måndagen om jag inte minns fel. Nervös och lite små-stressad kom jag dit. Förväntade mig att jag och kanske två andra skulle sitta bredvid varandra i intervjurummet, för att sedan vara med om en "Vem vet mest"-lek om jobbet och att den som vann fick jobbet. Inte allt för realistiskt egentligen antar jag, men mina fantasier kan dra iväg ibland. Tack och lov var jag ensam i rummet, och efter en liten stund sa de att de redan hade bestämt sig - att de ville erbjuda mig jobbet. Det var en enorm lättnad kan jag säga. Så på måndag kl 8:00 börjar jag arbeta heltid.. kommer kännas ovant. Självklart är jag nervös, men även glad. Tänk att de valde mig. Det är den första arbetsintervjun jag någonsin varit på dessutom så det känns ju rätt bra.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-80621230222353065992011-12-20T12:15:00.000+01:002011-12-20T12:15:09.001+01:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/fBiuQlW9tR4?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-89827907909444986042011-12-16T23:08:00.000+01:002011-12-16T23:08:09.971+01:00Våga ta chansen!En aningens händelserik vecka. I måndags fick jag ett telefonsamtal från ett nummer jag inte kände igen. Blev nervös men bestämde mig för att svara. Där i andra luren var det någon som ville att jag skulle komma på arbetsintervju på torsdag (igår). Jag blev helt ställd och tankarna satte igång - vill jag eller vill jag inte? Och om jag vill, vågar jag då? Funderade på att tacka nej direkt, men bestämde mig för att köra på, så jag sa att jag väldigt gärna kom på intervju. Jag funderade på vad det värsta som kunde hände var och kom fram till att det skulle vara att jag faktiskt fick jobbet. Ett nej vore nästan skönt, för jag vet inte om jag vågar börja jobba. Tänk om jag gör bort mig totalt?<br />
<br />
Sen efter samtalet började jag fundera på om jag ens hade sökt det jobbet. Men det handlar om ett vikariat på en månad (liten chans till förlängning) och ett sådant jobb har jag inte sökt. Så jag antog att de fått mitt nummer genom arbetsförmedlingen.<br />
<br />
Ett vikariat på en månad kanske inte låter allt för bra. Men det är erfarenhet inom det område jag faktiskt är utbildad till, vilket jag saknar. Så erfarenhet, mer på mitt CV samt referens - hur bra som helst! Om jag får ett nej så har jag i alla fall ny erfarenhet; nämligen av en arbetsintervju. Har aldrig varit på det innan.<br />
<br />
Hur som, jag gick på intervjun igår. Lite lagom nervös kom jag dit 30 minuter innan (tidspessimistisk som jag är), och när själva intervjun började var det bara två stycken andra i rummet. Det var skönt. Överlag kändes det okej, nervositeten lade sig ganska snart. Sen blev det förstås jobbigare igen när jag skulle berätta om mig själv, och om mina bra samt dåliga sidor. Där tog det en liten stund innan jag kom på något okej - trots att jag hade funderat på det tidigare.<br />
<br />
De ville ha referenser som de kunde ringa, och idag vet jag att de ringde i alla fall en av namnen de fick. Sen fick jag även ett telefonsamtal av chefen på företaget som sa att de gått igenom alla ansökningar och vill träffa mig igen på måndag. Det ska bli spännande.. får väl se vad de har att säga. ;-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-48029551784362319402011-12-09T11:42:00.000+01:002011-12-09T11:42:23.452+01:00Breaking DawnSå igår såg jag äntligen fjärde delen av Twilight-serien på bio. Måste säga att jag hade högre förväntningar på den. Det var en film jag lika gärna hade kunnat se på TV'n hemma. Sen blev jag aningens besviken på den scen som skulle ha varit äcklig. När de tog upp kniven för att skära fick man inte se någonting. Så jag kan förstå att man inte kunde sätta 15-års gräns på den.<br />
<br />
Sen skulle jag vilja veta vilka som tände alla levande ljus ute på ön utanför Rio de Janeiro när de först kom dit. Om det var de två tjänarna så skulle jag ha velat se Edward skicka sms/ringa dem från båten för att förvarna dem. Var det Edward som gjorde det tycker jag man borde ha sett hur han skyndade sig. Men han kom lugnt upp med packningen till sovrummet efter att Bella gått in dit - och då var ljusen redan tända.<br />
<br />
Angående om filmen borde vara från 11 eller 15 år tycker jag inte att något av det är bra. För en ensam 11-åring kan det bli för mycket (och jag tycker verkligen inte att en förälder ska ta med sitt 7-åriga barn), men jag tycker heller inte att man kan sätta en 15-års gräns på den. Dags att införa fler gränser? 14-års gräns där 11-åringar kan gå in med vuxet sällskap?<br />
<br />
Hur som, generellt sett tyckte jag filmen var helt okej, men hittills den sämsta i serien. Däremot ser jag verkligen fram emot nästa film, och den kommer jag självklart att se på bio! ;-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-61958189070241375992011-11-24T19:55:00.000+01:002011-11-24T19:55:07.337+01:00Finns det tusen andra?Idag åkte jag in till stan för att lämna tillbaka vissa julklappar som inte längre lämpar sig att ge. Kunde knappt se på dem utan att tårarna kom. Jag klampade in i första affären, lade fram saken på disken och sa "jag skulle vilja lämna tillbaka denna, om det går bra". Då svarade hon <i>Du vill inte ge bort den längre?. </i>"Nej, inte sen igår", svarade jag. Då sa hon <i>Aha, det är inget att gråta över, det finns tusen andra</i>. Inte riktigt vad jag ville höra, men hon menade väl. Tycker egentligen mycket bra om den kassörskan men idag blev jag lite sur på henne. Men det går väl över det också antar jag. ;-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-69757398183030235182011-11-24T11:00:00.000+01:002011-11-24T11:00:48.577+01:00If I used to love you..Alla hanterar vi seperationer på olika sätt. Jag visste inte hur jag skulle reagera när jag fick höra att vi bara skulle vara vänner istället. Visst höll jag med om att det var det bästa men det svider ju ändå. Ska försöka att inte falla tillbaka i självskadebeteende - den 17 december har jag varit fri från det i ett år! Ska försöka att inte isolera mig helt. Just nu känns det ändå okej.. mer okej än jag trodde i alla fall. Men det pendlar ganska mycket. Får se hur jag i längden påverkas av detta. För mig är det en ny erfarenhet då det var mitt första förhållande.<br />
<br />
Kom att tänka på två låtar extra mycket nu som jag tänkte dela.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/Duk-sScRxxw?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/7dxli756ex8?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div><i><span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px;">När du står utan stöd</span><br style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;" /><span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;">I en stad som är död</span><br style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;" /><span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;">Och inte ens vet hur du mår</span><br style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;" /><span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;">När det finns framgång</span><br style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;" /><span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 15px; text-align: left;">Men inte nån kärlek att få </span></i>Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-84683311364602929082011-11-17T14:29:00.001+01:002011-11-17T14:30:22.092+01:00Farväl käre vänSå snabbt det kan gå. I fredags berättade han för far min att han var lite rädd på grund av att hans far och andra män i hans släkt dött på grund av hjärtfel ungefär i hans ålder. De flesta mellan 50-60 år. Han själv är runt 56. Häromdagen fick han hjärtstillestånd, förklarades hjärndöd igår kväll, avled natten till idag. En jättefin människa som har betytt mycket för mig. Vi har talat mycket med varandra - främst om musik då vi har samma musiksmak. De sista två veckorna har han tipsat mig om tre olika artister. Jag har inte lyssnat på någon än och nu känner jag mig dålig för det. Ska ta och göra det nu. En mer genuint godhjärtad människa tror jag knappt finns. Han tog alla på allvar, tyckte både vuxna som barn hade viktiga saker att säga och pratade lika allvarligt med alla, och ofta med glimten i ögat, var intresserad av allt man sa och han hade en förmåga att få andra att känna sig betydelsefulla, sedda och viktiga. Har svårt att smälta denna nyhet och det kommer ta ett tag.<br />
<br />
Vill dedikera denna sången till dig, min gode vän:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/jRg1zFKie-c?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-52557338188354413602011-09-27T07:25:00.000+02:002011-09-27T07:25:31.520+02:00JobbcoachÅterigen har jag varit ganska så värdelös på att uppdatera. Men här kommer en liten uppdatering i alla fall.<br />
<br />
Har skrivit in mig på Arbetsförmedlningen och fått en jobbcoach som jag träffade för första gången igår. Det kändes bra tyckte jag. Hon kommer hjälpa mig med att skriva CV, träna på arbetsintervjuer, och dessutom har hon många kontakter på olika företag så hon kan hjälpa mig med att komma till intervjuer för jobb/praktik. Jag nämnde även mina sociala problem för henne och hon var väldigt förstående. Hon föreläser bland annat om personlig utveckling så hon har kunskap om till exempel olika fobier.<br />
<br />
Vi kommer träffas en gång i veckan och däremellan får jag självklart jobba en del själv med att utforma CV, hitta jobb jag kan tänka mig, osv. Jag behöver verkligen någon utomstående som jag kan bolla tankar med, som pushar mig att komma ut på arbetsmarknaden. Hoppas att detta leder till något bra!Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-6141307712129331872011-09-06T11:40:00.000+02:002011-09-06T11:40:08.697+02:00Hur väl märktes det att jag bytte shorts?Kom på en sak som hände första gången jag träffade delar av tjejens familj. Tack och lov var vi hemma hos henne, annars hade det blivit värre. Vi satt och drack kaffe, och för att jag ville ha något i händerna hela tiden höll jag i kaffemuggen med båda händerna, och lät muggen vila mot mitt ben. Då slapp jag fundera över vad jag skulle göra av händerna. Men.. efter ett tag märkte jag att det var en fin ring av kaffe på shortsbenet. Det var ju typiskt. Pinsamt om hennes familj skulle märka det. Jag försökte under dölja det så gott jag kunde genom att hålla händerna över, eller lägga andra benet över. Men sen tänkte jag på att när de går kommer jag resa mig upp för att säga hejdå, och då kommer de märka fläcken. Därför valde jag att helt plötsligt smita iväg en stund för att byta om till ett nytt par shorts samtidigt som jag pudrade näsan, som feminina killar som jag kan skylla på.<br />
<br />
Jag var helt säker på att de skulle märka att jag bytt shorts eftersom jag innan haft ljusa och nu hade på mig svarta. Men ingen sa något så jag vet inte, och om jag inte minns fel så hade inte ens tjejen tänkt på det. Jag kände mig ovanligt dum och larvig, men så fick det vara!Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-1900445186529689772011-09-06T11:31:00.000+02:002011-09-06T11:31:52.705+02:00Jo men det gick ju ändå till slutBröllopet var fint. Blev nästan tårögd av att se det vackra brudparet - så härligt att se en gammal vän gifta sig. Sen under själva middagen/festen hade jag svårt att koppla av. Jag visste att jag skulle leda alla gäster i en sång med gitarren och hjälpa till att spela på en annan, men jag visste inte riktigt när. Pulsen var hög och jag hade ofta svårt att fokusera på vad folk runt omkring sa. Ett tag var jag tvungen att lägga ner besticken på tallriken för jag darrade så mycket på händerna att jag inte kunde äta. Hur som, det gick helt okej att spela, något enstaka stort fel men jag vet inte om någon mer än de andra musikerna märkte det.<br />
<br />
Men självklart var jag tvungen att ställa upp på fler saker. Någon fick för sig att brudparet skulle tävla i vem som snabbast kan blåsa upp en ballong så att den spräcks. De nygifta skulle ha ögonbindel på sig, och sen skulle andra i festen tävla mot dem. Jag försökte undvika ögonkontakt så gott jag kunde, och vände mig halvt om för att visa att jag inte var intresserad, men han som anordnade tävlingen fick ändå för sig att jag skulle vara med. Hmm, hur gärna vill jag stå framför ~50 personer och blåsa upp en ballong? Dessutom har jag i många många år haft svårt för att blåsa upp ballonger mycket då jag är rädd för att de ska sprängas i ansiktet på mig. Och nu ska jag vara med på en tävling som går ut på just detta, samtidigt som en massa människor tittar på mig? Det var lagom skoj. Hur som tog jag i allt jag kunde, men ballongen sprack inte. Kändes inte allt för kul.. men det var snabbt glömt.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-55261837385503702332011-09-02T12:38:00.000+02:002011-09-02T12:38:42.948+02:00Tager du denna påg..?Bilen är nästan färdigpackad. Nervositeten stiger ju längre tiden går. Imorgon är det dags att gå på bröllop. Första gången på många många år så det ska bli spännande, kul och jobbigt. Kommer nog träffa flera jag känner som jag inte har sett på ett tag. Även där är det blandade känslor. Sen på själva bröllopsfesten är det meningen att jag ska vara med och spela på ett par sånger. Vet inte om det är den biten eller själva festen när man måste vara social och prata med andra som jag är mest nervös inför. Men men, det kommer nog gå bra.<br />
<br />
Har dessutom hört att en av de två som är toastmasters tidigare har haft problem med social fobi, så där har vi en förebild. ;-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-20314542226280234362011-09-02T12:16:00.000+02:002011-09-02T12:16:21.240+02:00Första, andra och tredje intrycket..Nu har jag träffat de flesta av tjejens familj några gånger. Det är inte nådigt vad nervös jag var första gången. Men det är väl bara naturligt? Vad ska man prata om? Hur mycket plats ska jag ta? Det gäller verkligen att ha bra hållning, ett fast (men inte för hårt) grepp när man tar i hand. Det svåra är när familjen börjar prata om sin skolgång, lärare, och andra händelser som jag inte alls är insatt i. Då känner jag mig ovanligt osocial och tråkig som inte har något att komma med. Men jag kan inte känna till lärarna som alla haft så det är väl inte så konstigt egentligen.<br />
<br />
Tack och lov träffade jag föräldrar och syskon första gången hemma hos tjejen. Det hade varit värre att åka hem till dem. Träffa nytt folk på en ny plats är inte det roligaste jag vet. Det jobbigaste var fortfarande när de skulle gå igen. Ska jag resa mig upp och ta i hand? Vad ska jag säga till dem? Känns alltid som om det blir fel. Hur som så verkar jag ändå ha gjort ett okej första intryck på dem. Det är jag glad för!Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-37108613650622641872011-08-15T14:25:00.000+02:002011-08-15T14:25:17.331+02:00Dramat börjar närma sig sitt slutNu har jag varit extremt dålig på att uppdatera. Det beror främst på att jag vill spendera så mycket tid som möjligt med tjejen. Men visst skulle jag kunna skriva ett inlägg lite oftare än jag har gjort senaste tiden.<br />
<br />
Senaste inlägget var rätt långt, men nu har jag i alla fall tagit tag i det hela. <i>Flicka</i> pratade lite med mig efter en spelning vi hade för ett tag sedan, och sa att det kändes som om jag hade en fasad uppe när jag pratade med henne. Att jag distanserade mig. Jag sa att jag själv kände så, och att jag hade den fasaden uppe precis då, och varje gång jag pratade med henne. Hon blev ledsen, undrade vad hon kunde göra, att hon skulle ta ner månen för mig osv. Jag sa då att en anledning var att hon inte hade berättat allt som hänt mellan henne och <i>tvillingbror</i> för sin (nu f.d.) man. Eftersom att han och jag är vänner (min närmsta killkompis) så känns det som om jag ljuger för honom genom att inte berätta det jag vet. Då sa hon att om det skulle fixa hennes och min vänskap skulle hon berätta, men annars ville hon inte göra det. Jag sa att det nog inte skulle göra det för det finns annat också.<br />
<br />
Hur som, dagen efter berättade hon faktiskt för sin f.d. man. Inte helt utförligt och det var hennes version (som jag nog skulle säga är aningens förfinad och ska få henne att framstå som offer i ett drama där hon varit otrogen med 10 år yngre killar). Jag tyckte hur som helst det var skönt att han fick reda på det som hänt mellan dem. Men skulle det lösa allt mellan mig och henne? Nej, inte direkt.<br />
<br />
Så, jag började komponera ett mail till henne. Kortfattat skrev jag att det inte någonsin kan bli likadant mellan henne och mig som det en gång varit. Att jag inte kan vara vän med henne, eller ha spelningar med endast henne längre. Däremot hoppas jag att vi båda kan fortsätta spela tillsammans i band, men det beror på hur stämningen är mellan oss. Varför kan jag inte vara vän med henne längre? Jo, för att hon faktiskt har svikit förtroenden. Saker jag berättat för henne i förtroende (och dessutom sagt att hon inte får berätta vidare till någon, speciellt inte till <i>tvillingbror</i>) har <i>tvillingbror</i> känt till. Jag tycker att hon behandlat mig och sin f.d. man dåligt. Varit oärlig. Inte menat saker hon sagt. Så jag kommer inte kunna lita på henne.<br />
<br />
Det dröjde någon timma efter att jag skickat mailet till att jag började få sms. Och från vem? Från hennes f.d. man som nu var besviken på mig. Han tyckte jag kunde ge henne en chans att förklara sig, men med tanke på att hon har ljugit för mig och betett sig illa så skulle jag bara se hennes förklaringar som bortförklaringar. Tror vi skickade mellan 50-100 sms till varandra under loppet av 4 timmar. Det sved kan jag tala om. Sen dess har vi inte hörts av så jag vet inte alls hur han mår eller känner. Riktigt surt, med tanke på att det är min bästa killkompis. Det är väl något jag måste ta tag i snart, men det tar emot, för jag är så rädd att han är förbannad på mig. Svaret jag fick från <i>flicka</i> var väldigt kort och vi har heller inte hörts sen dess.<br />
<br />
Det som hennes f.d. man (som jag tidigare kallat <i>make</i>) också sagt är att det både är bra och dåligt att prata med mig om det hela. Det är bra eftersom jag är insatt i allt, man behöver inte uppdatera mig på vad som har hänt. Det som är synd är att jag sitter mitt i smeten, eller vad man ska säga. Jag är vän med alla inblandade (fast inte längre med <i>flicka</i>). Jag har hört <i>makes</i> version av allt som hänt, och jag har också hört <i>pojkes, tvillingbrors </i>och <i>flickas</i> version. Som för övrigt skiljer sig en del från varandra. Livet är bra intressant ibland. ;-)<br />
<br />
Det var senaste nytt från detta dramat. Jag får vara bättre på att uppdatera framöver så jag även hinner skriva om "jobbiga situationer" med tanke på fobin.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-82521711070490697972011-07-17T21:57:00.000+02:002011-07-17T21:57:18.790+02:00Kan hon förvänta sig att jag ska stötta henne nu?Okej. För att sammanfatta tidigare inlägg. <i>Flicka</i> har varit otrogen med <i>pojke</i> och <i>tvillingbror</i> mot <i>make</i>. <i>Make</i> vet sedan tidigare om att <i>flicka </i>och <i>pojke</i> haft sex. Men han vet ingenting om att hon har kysst <i>tvillingbror</i>. <i>Flicka</i> var min närmsta vän under hösten och vintern. <i>Make</i> är min närmsta killkompis. Idag litar jag inte på <i>flicka</i> då hon har svikit mig och ljugit ett par gånger.<br />
<br />
Jag träffade <i>tvillingbror</i> för ett tag sedan. Han berättade då att <i>flicka</i> har berättat flera saker för honom som jag har berättat för henne i förtroende, och specifikt sagt "du får verkligen inte berätta någonting för <i>tvillingbror</i>!", och hon har lovat att de två aldrig pratar om mig.<br />
<br />
Här kommer en sms-konversation mellan mig och <i>flicka</i>. Jag skriver hennes i <i>kursiv stil</i> och mina svar inom "citationstecken".<br />
<br />
<i>Hej min vän! Har haft lite svårt för att prata med dig om en sak som tyngt mig. Och nästan dödat mig till slut. Iallafall själsligt. Ibland vill inte jag heller leva längre. Och idag kom droppen! Vill bara berätta att precis nyss för några minuter sedan tog allt slut med tvillingbror. Han har kränkt mig längs med fotknölarna. Har kallat mig stalker och desperat bara för att jag hört av mig ibland och brytt mig om honom. På riktigt brytt mig. X har pratat med honom nu. Allt är över. Jag vill aldrig mer ha kontakt med honom. Ikväll ska jag ta bort honom från Facebook och överallt. Han har gett mig dubbla budskap i ett år. Nu orkar jag aldrig mer vara ledsen för hans eller pojkes skull. Men just idag har brutit ihop. Kan inte äta. Är helt apatisk. Det jag vill be dig om är att fortsätta vara min vän. Fortsätta stå ut med mina brister. Jag behöver dig så mycket. Vet inte ens hur jag ska överleva dagen! Bara så du vet: tvillingbror är inte nåt bättre än pojke när han fått vad han vill ha (han har också velat ha sex med mig när det passat honom, men bromsat). Han har hjärntvättat mig fullständigt, han har utnyttjat mig och är det värsta svinet jag någonsing mött. Och de två ihop förstörde mitt äktenskap, fast ingen av dem har nånsin gjort nåt fel... Ska aldrig ALDRIG mer nånsin har något med dem att göra! Vill ALDRIG mer se honom. Snälla, kan du finnas kvar för mig trots allt som hänt! Många ledsna kramar. </i><br />
<i><br />
</i><br />
"Hej! Oj du.. snacka om tungt - det är alldeles för mycket runt dig just nu =/ Försök fokusera på saker i livet som faktiskt är bra istället för att lägga energi på saker och personer som får dig att må dåligt. 'När du inte får frid fast du borde ha tid, att vila och vårda ett sår..' Ta hand om dig du så ses vi imorgon! Kram på dig"<br />
<br />
<i>Tack älskade vän. Du är min ängel. Vet inte vad jag ska ta mig till. Går under nästan. Men jag måste vidare nu... tvillingbror ska inte få förstöra mer.</i><br />
<br />
<i>Nu är han borta ur mitt liv och på Facebook.gå gärna in och stötta mig där. Det här är det svåraste jag gjort så långt jag kan minnas.</i><br />
<i><br />
</i><br />
"Det var verkligen starkt gjort i så fall måste jag säga - hoppas du mår bättre snart!"<br />
<br />
<i>Tack. Det är jobbigt! Han är helt borta överallt nu. Ovant. Skitjobbigt eftersom han förmodligen är skitarg på mig nu och jag är så van att reda ut hela tiden, alltid ta tillbaka honom. Varje gång!</i><br />
<i><br />
</i><br />
"Det måste ha hänrt något stort eftersom du faktiskt har tagit bort honom från fb. Nu är det viktigt att du fokuserar på roliga upplyftande saker. Ta han om dig!<br />
<i><br />
</i><br />
<i>Hoppas du också kan bryta med pojke och tvillingbror nu. De har gjort oss alla så illa så länge!</i><br />
<i><br />
</i><br />
<i>Jag har inte kunnat fokusera. Är hemskt ledsen men den här dagen har varit gräslig. Tvillingbror har kränkt mig fruktansvärt och använt så nedvärderande ordalag om mig som ingen människa någonsin ska behöva höra. Vi ska aldrig mer ses. Han har varit precis lika elak som pojke förra året. Utnyttjat mig och sedan slängt mig. Sagt att han vill vara med mig och sedan kastat bort mig som sopor. Sagt ja sen nej sen ja sen nej. Otroligt många gånger. Jag ber dig. Snälla ta inte tillbaka honom du heller som vän om du inte väldigt gärna vill och känner dig stark att vara vän med honom. Han säger inte fina saker om dig heller, men kommer nog försöka återuppta er vänskapskontakt nu när han och jag brutit. Kommer säkert vilja träffa dig och "ta poäng". Men du gör som du vill. Tycker så mycket om dig. Kan berätta mer när vi ses! Kramar</i><br />
<i><br />
</i><br />
<i>X kom hit ikväll igen. Hon har en gåva som hon inte tycker om, men hon känner när folk är onda. Hon kände det första gången hon hälsade på tvillingbror. Utan att veta nåt. Sen har hon försökt hjälpa mig bort från honom i tre månader. Hon har kunnat känna hur mkt han kommer såra mig, att han är elak mot mig. Till slut lyckades hon locka fram den sidan hos honom fast hon så gärna ville att det inte skulle vara så eftersom hon vet hur mycket jag har känt för honom. Ska berätta allt som sagt. Men X är som en ängel. Det fanns en mening att jag lärde känna henne precis då tvillingbror "misshandlat" mig och hade hånglat första gången i april. Glöm aldrig mina exempel älskade vän. Jag vill inte att han gör dig mer illa nu också. Han är inte ärlig och god som jag så innerligt önsat. Jag trodde att jag skulle kunna älska tvillingbror.. till slut fanns det ingen flicka kvar, bara en skugga av mig. Sakta sakta ska jag ta mig upp till ytan nu och se om jag kan kippa efter luft och andas! Vi hörs imorgon igen. Tack för att du aldrig övergivit mig! </i><br />
<i><br />
</i><br />
---------------<br />
<br />
Under den tid hon och <i>tvillingbror</i> var vänner sa hon alltid att <i>tvillingbror</i> talade gott om mig, tyckte om mig, brydde sig om mig, ville träffas osv. Nu säger hon att han har snackat skit om mig och förmodligen kommer försöka "sno" mig från henne. När ljög hon? Dessutom tycker jag att hon skjuter mig ifrån sig själv rätt bra. Hon verkar vilja sno mig från honom. Jag har känt henne i ett år, jag har känt honom i 17 år.<br />
<br />
Dagen efter alla sms frågade jag henne hur mycket hon faktiskt har berättat för <i>make</i> - sin (nu f.d.) man. Hon har berättat att <i>tvillingbror</i> "misshandlat" henne så hon fått blåmärken, att han betett sig som ett svin osv. Men inte att de kysst varandra, hånglat, varit nära att haft sex, att hon älskar <i>tvillingbror</i>. Varför? Jo, nu när det sket sig med <i>tvillingbror</i> vill hon säkert bygga upp sin relation till sin f.d. man igen för att kanske få det att funka mellan dem igen. Nu är det ju så att han är min närmsta killkompis. Och där säger mitt samvete stopp. Han måste veta sanningen. Han litar ju på hennes version men hon är inte ärlig mot honom utan förfinar allt för att sätta sig själv i ljus dager. Men hon är ingen ängel. Så jag måste, tyvärr, berätta för honom vad som har hänt mellan <i>tvillingbror</i> och <i>flicka</i>. Alternativt tvinga <i>flicka</i> att själv berätta det. Får se hur jag gör. Det kan dröja upp till en månad innan det är gjort. Det jobbiga är de spelningar <i>flicka</i> och jag har framför oss. Kommer kanske få ställa in en hel del om det blir känslig stämning mellan oss två efter att jag har berättat hur hon betett sig.<br />
<br />
Vad är rätt och vad är fel? Kan hon förvänta sig att jag ska stötta henne nu?Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-67985713612185447792011-07-17T21:10:00.000+02:002011-07-17T21:10:03.633+02:00Snart en månadDet går väldigt lång tid mellan mina uppdateringar nu. Men det har sin självklara förklaring. Snart firar jag och tjejen en månad. Vad snabbt tiden går!<br />
<br />
Utöver det händer det gamla vanliga; drama, drama och drama. Skillnaden är nu att jag inte bryr mig lika mycket utan kan skratta åt det. Har fått ett flertal sms från min f.d närmsta vän jag skrivit om flera gånger tidigare, som jag kallar för <i>flicka</i>. Ska fundera på om jag ska dela de sms jag fick för några dagar sedan. Oj oj vad jag garvade. Det är lite skrattretande allt hon håller på med tycker jag. Men sinnersjukt.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-76223064156547635722011-06-28T10:22:00.000+02:002011-06-28T10:22:20.645+02:00Hur kan ni servera något så äckligt?För någon dag sen åkte jag, tillsammans med en vän, för att köpa glass. Jag valde en mjukglass med vitchokladtopping på, för det lät gott. När jag sen högg in i glassen tyckte jag att vitchokladsåsen smakade konstigt. Min vän höll med och trodde den var gammal, så hon ville att jag skulle gå och klaga. <i>Äh, det värsta som kan hända är att jag blir sjuk</i> sa jag. Hellre det än att gå tillbaka för att klaga. Men hon tyckte ändå jag skulle göra det. Så, efter en stund bestämde jag mig för att traska tillbaka till affären (vi satt 20 meter därifrån).<div><br />
</div><div>När jag kom dit stod det en i kön framför mig och blev betjänad. Men i kassan stod det två personer, så den andra tittade ut mot mig och frågade "Hur kan jag hjälpa dig?". Då blev det jobbigt.. skulle jag förklara för henne att jag har svårt för min topping så att fler hör det? <i>Lika bra att köra på </i>tänkte jag, och sa att <i>jag tycker att såsen smakar konstigt</i>. "Aha, vänta lite då" sa kassörskan, och ropade efter en annan inne i butiken. "Hej Eva, kan du komma en stund, killen här tycker att såsen smakar konstigt!". Vid det här laget hade den som stod i kön avlägsnat sig, så när Eva kom stod tre anställda och stirrade på mig och min glass. Eva sa att såsen var nyöppnad, och för att bevisa det kunde hon öppna ännu en ny. Kändes väldigt omständligt. Jag fick smaka lite av den nyöppnade och kunde konstatera att jag fortfarande tyckte den smakade lite konstigt. Nu kom en fjärde anställd (hon jag från början köpt glassen av) fram och frågade vad det var för fel. Så jag fick dra det för henne också. Så nu stod det fyra personer och stirrade på mig medan jag försökte förklara att jag tyckte att en sås, som var nyöppnad, smakade konstigt.</div><div><br />
</div><div>Eva frågade om jag tyckte den smakade syntetiskt, vilket jag höll med om. Hon sa att hon själv tycker om vit choklad i exempelvis toblerone, men har svårt för just den såsen. Jag kunde inte göra annat än att hålla med. Så det slutade med att jag fick en helt annan topping på min glass utan extra kostnad. De var dessutom väldigt trevliga och tackade mig när jag gick. Funderade på att fråga hur de kan tacka när jag bara var till besvär och krånglade, men struntade i det. Det hela slutade i alla fall bra och jag kände mig faktiskt inte alls dum efteråt!</div>Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-9615089418038587372011-06-26T11:45:00.000+02:002011-06-26T11:45:24.545+02:00Drömmer jag eller är det sanning?Nu var det ett tag sedan jag skrev. Kommer med stor sannolikhet gå ett tag mellan mina inlägg en stund framöver. Förra helgen gick jag ner mig totalt på grund av det jag skrev i förra inlägget. Några dagar senare fick jag höra att hon visst hade känslor för mig och var beredd att satsa på ett förhållande. Det var en mycket glad överraskning för min del, så hela veckan jag har spenderat tillsammans med henne. Första natten var jag alldeles tårögd. Hur kan någon känna så för mig? Känns overkligt. Och folk omkring mig verkar vara glada för min skull - det är också något som känns konstigt. Visst att jag kanske har ställt upp mycket för dem och brytt mig, men jag har aldrig förväntat mig att de ska bli glada för att jag har det bra. Har svårt att veta hur jag ska ta det. Det känns i alla fall bra just nu kan jag tala om. :-)Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-20512312534275485132011-06-17T18:33:00.000+02:002011-06-17T18:33:41.239+02:00Tummen nerHärmed är det bekräftat att jag är totalt värdelös på att läsa av signaler. Nu kom ämnet upp, och hon delar inte mina känslor. För tillfället känns det faktiskt okej, men frågan är hur jag kommer må lite senare när det börjar lägga sig? Time will tell..Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-84465519879219705282011-06-15T18:26:00.000+02:002011-06-15T18:26:04.072+02:00Självinsikten är okejVi var en liten skara på gruppterapin idag - endast två personer + ledarna. Inledningsvis skulle vi se videon där jag framförde en sång. När jag spelade den förra veckan kändes det faktiskt okej efteråt, men nu blev jag nervös. Tänk om det inte var lika bra som jag trodde då.. jag brukar alltid säga att jag har bra självinsikt, men tänk om jag inte har det! Självklart var jag väldigt spänd när vi började titta. Men det tog inte allt för lång tid innan ångesten lade sig. Det lät faktiskt helt okej. Skönt!<br />
<br />
Nästa vecka ska ledarna ta med en kollega, och då ska vi antingen framföra något, rollspela en arbetsintervju, eller något annat där man kan tänkas träffa på en man aldrig har sett innan. Känns ju aningens oroande.Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1708047201859665283.post-20964473255578900762011-06-14T22:13:00.000+02:002011-06-14T22:13:25.170+02:00Men jag är mjuk som snöLite läskigt hur snabbt humöret kan pendla. Är gladare än när jag sist skrev, men visst går det upp och ner nästan varje dag. Det är kanske inte för sent ändå. Hennes känslor har kanske inte svalnat som jag trodde.. men det känns som om hon är osäker på vad hon vill. Tråkigt nog dröjer det några dagar innan vi ses igen. Typiskt - för då blir det bara svårare för mig att våga visa vad jag faktiskt känner.<br />
<br />
Imorgon är det gruppterapi igen, och vi ska se på det vi filmade sist - vilket i mitt fall betyder när jag spelade och sjöng en sång. Den person som jag brukar sitta bredvid och prata med är inte med imorgon. Hon brukar vanligtvis lugna mig när jag blir uppstressad. Så det känns inte alls bra. =/ Får väl se hur det går!Fobiskhttp://www.blogger.com/profile/02929041367214226454noreply@blogger.com0