onsdag 16 februari 2011

Första skolåret

Just nu går jag tredje och sista året på universitetet, och det är intressant att se skillnader från första året. Idag våndas jag inte av muntliga presentationer till samma grad som förut. Seminarier kan verkligen vara en plåga, för då är det full fokus på den som talar. Vid presentationer är fokus ofta på den PowerPoint man visar samtidigt som man talar, och det lugnar en aning i alla fall.


Mitt första år på universitetet led jag verkligen - ständigt kände jag mig vettskrämd och hade hög ångest. Mötte jag en person i korridoren höll jag andan, kände hur pulsen och svettningarna ökade, och tänkte "snälla titta inte på mig, snälla titta inte på mig...". Om personen sedan tittade mot mig snabbt när vi gick förbi varandra behövde jag ibland ha väggen som stöd för att inte falla ihop. Det gjorde så ont i magen, jag blev yr och huvudet bultade något otroligt. Så jag fick stänga in mig på en toalett en stund för att lugna ner mig och återhämta mig.

Idag
Nu kan jag ofta gå genom korridorerna utan att känna oro. Det händer att ångestkänslorna kommer om jag går förbi en föreläsningssal och folk tittar ut mot mig, men ofta kan lugna ner mig snabbt. Och så länge det inte är helt fullt med folk vid cafeterian kan jag gå dit för att handla kaffe utan större problem.


Som lunch har jag alltid med mig smörgåsar. Det går snabbt att fixa, och jag är inte sugen på att stå och trängas med andra för att värma min mat i mikrovågsugnarna. När jag gick första året och det var lunch tog jag alltid min mat och cyklade iväg för att sätta mig på en lite avsides parkbänk där jag kunde äta för mig själv. Senare kunde jag även börja äta när jag satt längst bak i en datorsal.

Idag
Ofta sitter jag tillsammans med en klasskamrat i en soffa i korridoren och äter mina smörgåsar. Folk går förbi, folk tittar lite ibland, men det går rätt bra. Går det förbi ett större gäng så väntar jag med att äta tills de är borta, men detta är ett enormt steg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar