Har aldrig riktigt trivts på fester, men har ofta följt med eftersom vännerna ligger på och vill dra med en. För att jag ska kunna bli avslappnad har jag varit tvungen att dricka stora mängder. Min ribba är egentligen lägre än de flesta av vännernas. Men även om jag druckit lika mycket som dem och de kan släppa loss ordentligt verkar jag fortfarande nykter. Ångesten är så hög att jag fortfarande inte kan koppla av och börja ha roligt, och då blir de andra sura och säger saker som "kom igen nu för fan", "sluta vara så tråkig", m.m. Ofta blir jag serverad flera glas som ska få mig att slappna av mer. Självklart vet jag att om jag dricker med så kommer det inte bli mycket sömn senare, för jag kommer må så dåligt hela natten. Men dricker jag inte kommer vännerna kritisera mig och klaga på att jag är tråkig och stel.
Det jobbigaste är att hur jag än gör så duger det inte. Förra nyår var jag på en större fest och på förfesten fick jag i mig tillräckligt för att börja bli avslappnad. På själva festen hade jag sedan hur kul som helst; jag kunde verkligen släppa loss, dansa, stå längst fram vid scenen och hoppa, sjunga högt när sångaren räckte fram mikrofonen mot mig - jag var nog en av de mest påverkade på festen.
Någon dag efteråt när jag träffade en av vännerna som varit med säger han "kul att du var med på festen, men när du väl är med förstår jag inte varför du inte dricker mycket och blir aspackad". Det sved att höra - jag hade verkligen kunnat släppa loss helt, men ändå får jag höra det.
Vid ett par tillfällen har jag varit med på förfester bara för att träffa och hålla kontakten med vännerna, men ändå hållit mig nykter för att sedan åka hem så fort de andra går ut till krogen. Det är verkligen hur jobbigt som helst att sitta med på förfesterna, så mycket ljud, så mycket skrik och stim, och ofta vill de få en att dricka, och gör man inte det är man en "tråkig bög". Lite då och då får jag fly in på toan, för att tvätta av ansiktet och stå framför spegeln och peppa mig själv genom "bara någon timma kvar, sen kan då gå hem", "så fort någon lämnar festen kan du också gå", "kom igen, stå ut nu, var positiv, försök prata med andra, och var glad trots att de är sura på att du inte dricker". När de sedan går till krogen och jag åker hem är jag helt slut, och självklart blir de besvikna och tycker jag är tråkig som inte vill vara med ute.
I höstas var jag på en mindre fest (vi var väl runt 5 personer sammanlagt). Innan jag åkte dit hade jag berättat att jag inte skulle dricka, för jag skulle upp tidigt dagen efter. Väl där var det ingen som kritiserade mig för att jag var nykter - jätteskönt! Då kunde jag faktiskt släppa loss riktigt bra; jag var med och dansade mycket, var rätt social, och hade roligt. Första festen på evigheter där jag faktiskt trivdes. Dagen efter träffade jag samma person som vid nyår påpekat att jag borde bli "aspackad" när jag väl festade. Han sa att det var synd att jag inte druckit på gårdagens fest. Då svarade jag med "jag hade kul och tyckte att jag kunde släppa loss ändå", varvid han svarar "ja, men det var synd att du inte drack".
Direkt försvann den glädje jag känt efter festen. Personligen var jag glad över att jag kunnat släppa loss trots att jag var nykter, men uppenbarligen var det inte bra nog. Idag går jag aldrig på fester - jag kommer inte kunna trivas och det verkar ändå bli fel hur jag än gör. Då tar jag hellre besvikelsen när jag säger nej än att genomlida en fest för att ofta under festens gång få höra hur tråkig jag är som inte dricker/inte dricker tillräckligt + efteråt får höra samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar