Alla hanterar vi seperationer på olika sätt. Jag visste inte hur jag skulle reagera när jag fick höra att vi bara skulle vara vänner istället. Visst höll jag med om att det var det bästa men det svider ju ändå. Ska försöka att inte falla tillbaka i självskadebeteende - den 17 december har jag varit fri från det i ett år! Ska försöka att inte isolera mig helt. Just nu känns det ändå okej.. mer okej än jag trodde i alla fall. Men det pendlar ganska mycket. Får se hur jag i längden påverkas av detta. För mig är det en ny erfarenhet då det var mitt första förhållande.
Kom att tänka på två låtar extra mycket nu som jag tänkte dela.
När du står utan stöd
I en stad som är död
Och inte ens vet hur du mår
När det finns framgång
Men inte nån kärlek att få
Kan inte ge några direkta tips, då jag själv haft rätt svårt att hantera en liknande situation... :-/ Men en jättebra föresats att du inte tänker gräva ner dig i mörkret, det skulle du bara förlora på själv. Därmed inte sagt att du inte får vara ledsen, klart du måste få vara det...men låt det inte ta överhanden.
SvaraRaderaJa vad kan jag säga? Syrran har redan väldigt fint satt ord på det jag tänkte. Förstår hur det känns. Ta hand om dig
SvaraRadera<3 Skickar över en kram...eller nä föresten...skickar många kramar till dig!
SvaraRaderaTycker om dig...o det hoppas jag du vet.
Du/vi fixar det här. Detta är inte lätt o inte heller kul.
Men du skall veta att jag alltid vill ha dig vid min sida!